Blogginlägg: Den illegala vapenexporten och mordet på Olof Palme

with Inga kommentarer

”Historien är inte avslutad”, skrev Mats Johansson om mordet på Olof Palme.Till sin hastiga bortgång tidigare i år var han ordförande i tankesmedjan Fri Värld och satt även i ledningen för tidningen SvD. För ett par år sedan recenserade han den undersökande journalisten Jan Mosanders memoarbok ”Bland spioner, kommunister och vapenhandlare” (https://tommyhansson.wordpress.com/2015/01/22/bland-spioner-kommunister-och-vapenhandlare-ett-journalistproffs-berattar/).

Mats Johansson menade att det bästa kapitlet i Mosanders bok är det som berör vapenhandlare. ”Med tanke på det förnyade intresset för epoken Palme [är det] i högsta grad aktuellt”. Skandalen i samband med Bofors försäljning av haubitskanoner till Indien i mitten 80-talet berodde på 300 miljoner kronor i mutor till mellanhänder via Schweiz. ”Dramatiken”, påminde Mats Johansson, ”låg i att Olof Palme, som hade förhandlat med Indiens premiärminister Rajiv Gandhi om affären, mördades den 28 februari 1986. Just innan det blev offentligt att Bofors fått ordern. Själv mördades Gandhi 1991.” Recensenten avslutade: ”Man kan bara hoppas att Mosander som den pitbullmurvel han är fortsätter att jaga den undflyende sanningen. Om vem som gjorde vad i Boforsaffärer i Indien, Östtyskland och Thailand. I andra vapenaffärer med Singapore, Dubai, Bahrein, Irak och Iran. Skandaler som har det gemensamt att många inblandade har dött under mystiska omständigheter. Flera av de högst politiskt uppsatta socialdemokraterna kan ännu bidra med information.”

 

 

Carl-Fredrik Algernon, amiralen och utredaren  som också visste för mycket

”Palme visste för mycket”

Andra politiker har redan bidragit. Björn Molin var en inflytelserik men diskret folkpartist. Sedan blev han handelsminister under en tid (med försök att stävja Bofors exportaffärer). Sedermera landshövding. Han skrev också sina memoarer på 2000-talet under titeln ”Ingen väg tillbaka” (Ekerlids förlag). I dem drar han rent explosiva slutsatser. Både Olof Palme och den svenske krigsmaterielinspektören Carl-Fredrik Algernon mördades med drygt tio månaders intervall. Enligt Molin av samma anledning. De visste för mycket om illegal vapenexport. Själv skriver jag utförligt om Algernons utredarroll och död i min aktuella politiska thriller (www.dast.nu/recension/som-skakar-sverige-i-dess-grundvalar).

̶   Jag tror att s-regeringen i mitten av 80-talet försökte stoppa smugglingen. Det kan ha varit ett motiv att mörda Palme, sa Molin till TT i samband med att hans bok utkom.

Tidskriften Illustrerad Vetenskap – Historia vädrade i fjol på sin sajt varldenshistoiria.se en av de idag mest gångbara teorierna om mordet på Olof Palme:

”Var det girighet? Under sin sista dag i livet var Palme mycket upprörd efter ett möte med Iraks ambassadör. Denne hade klagat över att den svenska vapentillverkaren Bofors bevisligen hade sålt vapen till Iran. Palme var själv inblandad i en av Bofors betydligt större affärer. Genom Indiens regeringschef Rajiv Gandhi hade han rott hem en order för 8,4 miljarder kronor. Gandhis krav var att Bofors inte skulle använda mutor. Men när Palme fick veta att Bofors olovligt exporterat vapen till Iran var han rädd att företaget hade använt mutor även i Indien. Och den misstanken visade sig vara befogad. Senare uppdagades det att Bofors betalat åtskilliga miljoner i mutor via välavlönade mellanhänder. Dessa mellanhänder kan ha legat bakom mordet. Palme hade eventuellt hotat med att dra tillbaka sitt stöd till vapenhandeln, vilket kan ha skapat ett motiv för att få honom undanröjd innan han hann sätta stopp för miljardaffärerna.”

Storpolitisk medlare oroad av vapensmuggling och mutor

Redan 1997 nämndes diskussionen om  vapenhandlarna  i det årets debattmöte om Palmemordet i ABF-huset i Stockholm. Där sa arrangören Fritz G Pettersson och envis kritiker av den officiella mordutredningen:

̶  Jag tror att det var Olof Palmes roll som medlare i kriget mellan Iran och Irak, illegala vapenaffärer och mutorna i Boforsaffären, som gjorde statsministern farlig och obekväm för mäktiga intressen. I Sverige och andra stora vapenexporterande län.

Före Olof Palme och Carl Algernon hade ett annat mord med anknytning till vapenhandel förblivit ouppklarat. Journalisten Cats Falck arbetade för Rapport. Hon följde ett hett spår när hon i  maj 1985 körde ner i Hammarbykanalen och förolyckades tillsammans med en väninna. Det togs först för en olycka. Men beskrevs senare som ett sannolikt mord efter det att tidigare hemligstämplade handlingar från den östtyska säkerhetstjänsten Stasi blev offentliga. Vid tidpunkten för Cats Falcks död förekom nämligen regelbunden vapensmuggling från Sverige till Östtyskland. Men det kommunistiska landet visade sig vara enbart en mellanstation. Stora mängder ammunition och vapen från Bofors fördes vidare till Iran. Det fanns kopplingar till hemliga vapenleveranser samordnade av amerikanska klandestina organisationer till förmån för den islamistiska nationen. Det var den s.k. Iran/Contrasaffären.

Och nu?

Bofors är nu ett uppdelat företag, till stor del i utländsk ägo. Idag pratar vi i stället om en annan svensk vapenkoncern, betydligt större både i produkter och vinster. Det handlar om Sydafrika, Saudiarabien och Brasilien.Verksamheten är mer sofistikerad. Men den röda tråden till 80-talet och mordet på Olof Palme finns kvar. Det går helt enkelt inte att sälja vapen brett utan att smörja mellanhänder och därmed bli kriminell. Eller medverka till kriminalitet. Vad privata företag gör, på vinst eller förlust, med eget risktagande (vilket inkluderar eventuella böter och fängelsedomar!), det är en sak. Men det är knappast något som staten ska stödja, med skattepengar.

Text: Lars Amber